idag har jag besökt en liten bubbla som finns förvarad på Löfstad slott. En värld där alla kvinnor hade zink som smink och pudrade håret med mjöl och sockerlag. Där dörrarna måste breddas och höjas för att kvinnornas klänningar var så breda i höften och frisyrerna så stora att de varken kom in eller ut ur husen. Där endast män kunde diskutera politik och där tandborstar var arvegods. Ah, 1700-tal!

Jag älskar den perioden av historien, älskar kläderna, inredningen och alla kärlekshistorier. Men troligen har jag väl en romantiserad fantasi av hur det var, verkligheten är alltid en annan.

Nu har jag släppt ut mitt hår och ska ta mig själv och min blåblommiga klänning ut på altanen och bara vara i några timmar. Imorgon åker jag till Stockholm.

kärlek